bekännelse. Ett enkelt “Jag är uttråkad”.
Det spelade ingen roll.
Det som betydde något var att någon tog upp pennan och skrev ner det åt dig – i realtid.
Skriften var bevis på hans närvaro. Bläckfläckarna var mänskliga.
Du kan spara dessa anteckningar i åratal. Stoppa ner dem i lådor. De kommer att hittas årtionden senare och du kommer att känna exakt samma adrenalinkick.
Ett sms åldras inte sådär.
Ljudet av
glassbilen. Du följde den inte i en app.
Du hörde det.
Den där svaga, metalliska melodin som svävade i sommarluften.
